När Malmös politiker och tjänstemän ska locka folk till staden börjar de ofta berättelsen så här (första meningen ur ledaren i 48-sidiga Malmöbilagan i Dagens Industri i oktober 2011):

• ”Malmö har gått från att vara en framgångsrik industristad på nedgång till en modern och attraktiv kunskapsstad.”

(Lars kommentar: Här har författaren Ilmar Reepalu slagit knut på sig själv för att framställa Malmö i allra bästa dager. Lars frågar sig: Hur kan någonting som var på nedgång samtidigt vara en industristad som var framgångsrik?)

Problemet med denna berättelse är att industristaden ställs som en förlorare och motpol till kunskapsstaden. Berättelsen hamrar indirekt in budskapet i oss alla att industristaden inte kan vara en kunskapsstad. Detta budskap är felaktigt:

• Under varvet Kockums storhetstid i Västra Hamnen talade dåtidens politiker om kunskapsföretaget Kockums.
• Under åren 1977 – 1979 skötte Kockums Malmös stordatoranläggning vid Ledbursgatan och fick bland annat ta hand om löneberäkningarna för stadens alla anställda.
• I början på 1960-talet konstruerade, tillverkade och monterade Kockums de viktigaste komponenterna till atomanläggningen i Studsvik.

Läs mer:

• Kockumiterna förlorare i sagan om Malmö
• En okunnig kunskapsstad